Intervju efter premiären

På Sveriges Spelmäns Riksförbunds hemsida http://www.spelmansforbund.org/, kan man läsa intervju med projektledare Petra Eriksson.

Premiär för RESiDANS

Det sceniska folkdansprojektet RESiDANS- ett samarbete mellan olika musik och dansorganisationer i Dalarna, Gävleborg och Uppland- hade i helgen premiär med årets produktion DANS MED VUXNA.Projektledaren Petra Eriksson berättar mer om projektet.

Hur känns det nu några dagar efter premiären?

-Det känns fantastiskt skönt och roligt att allt gick så bra! Igår och idag har jag slappat och njutit av det goda resultatet efter en intensiv höst, men nu är det full rulle igen och på torsdag 1 dec har vi en offentlig föreställning i Heby utanför Uppsala.

Hur mottogs föreställningen?

-DANS MED VUXNA är en föreställning som visat sig beröra många och vi fick fantastiskt bra respons på premiären! Publiken var positiv och med på noterna då det kom en spontanapplåd redan efter första numret i föreställningen. Det var både skratt och gråt, men framför allt så fick vi höra många fina ord efter föreställningen!

Vad är skillnaden från förra årets produktion?

– Tanken med projektet är att tre etablerade koreografer ska koreografera varsin produktion tillsammans med en ny konstellation av dansare och musiker. Koreograferna har ju olika sätt att jobba på och olika konstnärliga visioner och både koreograf och ensemble färgar produktionen. Carl Olof Berg som är årets koreograf hade en idé om att han ville fördjupa sig i sånglekar och använda det som tema i årets produktion. Vad sånglekarna hade för funktion i samhället. Vad de innehåller; så som uppmaningar, lek, förväntningar och hur dessa användes för att fostra barn som vuxna. Men också hur vi ser på det idag. Det handlar om att belysa normer i samhället. Sen är det Uppsala län som är projektägare i år. Förra året var det Gävleborgs län med Sofia Nohrstedt som projektledare.

Vad betyder RESiDANS för folkdansen?

– Jag tror det har stor betydelse för folkdansen, speciellt som sceniskt konstform. Dans och folkdans kan se ut på så många olika sätt och det är högt i tak! De produktioner som RESiDANS tar fram ska visas för en bred publik och på scener där genren sällan syns. Den här produktionen riktar sig till vuxna så väl som till ungdomar och kommer visas både som offentlig- och skolföreställning för högstadie-/gymnasieelever. RESiDANS inspirerar dansare och musiker inom genren, projektet ger möjlighet för verksamma dansare och musiker att arbeta under professionella förhållanden, men förutom att den är utvecklande för genren så får en bredare publik och verksamma inom ”övriga” dansvärlden se folkdans. I projektet finns danskonsulenter och koreografer som har ett kontaktnät som når utanför genren. Jag tror och hoppas vi kommer att få se fler produktioner framöver och att projektet ger ringar på vattnet.

Hur ser framtiden ut?

– Jag tycker det ser ljust ut och jag upplever att man kan se en positiv trend inom folkdans som scenkonst. RESiDANS båda produktioner samt Scendansforum och den nya föreställningen Fosterland av Maria Värendh och Erika Lindqvist är ju några konkreta exempel på detta.

Var kommer man kunna se RESiDANS?

– Ni som missade premiären har möjlighet att se den i Heby nu på torsdag den 1 december kl 19. Sen kommer det vara ett juluppehåll och länsturnéerna ligger 2012 v.5 Gävleborg, v.6 Uppsala, samt v.7 Dalarna. V.8 kommer förställningen att visas utanför länen. De som är helt spikat är Riksscenen i Oslo den 22e feb och Malmö Folk den 3 mars. Men jag jobbar på att boka in ytterligare några spelningar under samma period. (Turnéplan kommer upp på bloggen residans.wordpress.com så fort det är klart.) Sen är ju den första produktionen Polskans Historia i Sverige igång och har flera spelningar på gång, framför allt i november 2012.

Hur har föreställningens process sett ut?

– Vi hade audition för musiker och dansare den 22e maj tidigare i år med totalt 52 kallade musiker och dansare. Själva repetitionerna har varit uppdelade med två veckor i varje län. De startade i augusti på Eric Sahlström Institutet i Tobo v.33-34, två veckors repetition i Hudiksvall v.41-42, samt v.44 och 46 i Falun. De första två veckorna var det research och undersökande arbete där de plöjde igenom alla tänkbara sånglekar och testade olika idéer. När de hittade intressanta ingångar och material har de gjort en form för föreställningen och i slutet av repetitionerna har de jobbat mer fördjupande. De har varit ett tätt samarbete mellan ensemble och Carl Olof. Under hösten har de också haft ett samarbete med Sätergläntan där de fått varsin kostymör som skapat deras kostym för föreställningen. Kostymerna är olika och de har arbetat med begrepp som vuxen/barn, manligt/kvinnligt, fattig/rik, samt lärare/elev.

Vad är det bästa med att arbeta med RESiDANS?

– Det är otroligt varierande och lärorikt att vara projektledare för RESiDANS och jag lär mig nya saker varje dag. Men det allra bästa är att få möta och arbeta tillsammans med alla inblandade i projektet; en fantastisk ensemble, koreograf Carl Olof samt mina kollegor bakom projektet.

Recension i Uppsala Nya Tidning

”Residans
”Respektlös och sofistikerad folkperformance”

Scenkonst
Residans – Dans med vuxna
Konserthuset i Uppsala
Koreografi: Carl Olof Berg. Dans och musik: Emilia Amper, Anders Löfberg, Anton Schneider, Anna Öberg, Signe Lemhagen.
Bäst: Den komiska tonsäkerheten. Sämst: Emilia Amper hade gärnat få spela lite mer på nyckelharpan.

Projektet Residans, som drivs av Uppsala, Gävelborgs och Dalarnas län med syfte att långsiktigt stärka folkdansen och folkmusiken, presenterade i lördags årets föreställning, Dans med vuxna. Det är en lustfylld och underhållande dekonstruktion av folkkulturen i allmänhet och de sånglekar som inpräntats i oss sedan barnsben i synnerhet.
Öppningen sätter ribban. ”Låt mig stycka ditt barn”, sjunger en av de fem medverkande och fortsätter med hur hon ska göra leverpastej av levern och sälja andra delar till Scan. Nej, det är sannerligen ingen högstämd och ännu mindre någon dammigt museal historielektion som publiken har att vänta sig.
Till nyckelharpa, cello och fiol plockar man isär välbekanta nummer som Räven raskar över isen och Små grodorna i deras beståndsdelar, dels för att främmandegöra det som vi alla sjunger och dansar med vanans automatik, dels för att belysa det som lekarna utelämnar. Något som konsekvent främmandegörs är könsstereotyper. I Residans version utmynner ”Bro, bro breja” därför inte i ”Vad heter han?” utan i ”Vad heter hen?”
Ett exempel på något som sällan ryms i de pryda lekarna är sexualiteten. Det råder man nu bot på. ”En slank han hit och en slank han dit” blir till ”en slinka hit och en slampa dit”, och när det är dags för ”Huvud, axlar, knä och tår” så är tempot så långsamt att det tar en halv evighet för händerna att röra sig från axlarna till knäna. Därmed görs det laddade kroppsliga mellanområdet, den anhalt där händerna inte stannar, synligt.
Om alltsammans låter som ett studentspex så är det mitt fel, inte Residans. Dans med vuxna är en respektlös men sofistikerad performanceföreställning om det kulturarv som oreflekterat förs vidare mellan generationerna. Genom att granskas på djupet och, inte minst, utsättas för samtidens värderingar och föreställningar så räddas våra traditionella sånglekar undan det respiratorberoende halvliv som de annars för.
Residans tar dem på stort allvar – med humor.

Tim Andersson
kultur@unt.se